- Jag trodde inte att du skulle springa efter din ex en att vara med din tjej?

- Ville bara se läget, så hur äre?

- Se läget?! Ha! Du kan lika gärna dra till platsen du kom ifrån! Sa jag och tittade ilsket på honom.

- Till din ytterdörr? Aha, okej! Sa han och ställde sig upp. Ahh jävla störda fucking idiot!!!

- Vad fan vill du Harry?! Sa jag strängt och alla i cafét tittade på mig med stora ögon.

- Kan vi prata typ i ett annat ställe, vill prata ifred med dig.. sa han tog tag i min hand. Jag tittade lite ilsket på honom och gick ut. Vi satte oss i hans bil och han började köra.

- så vad ville du snackade om? Mumlade jag lite tyst.

- asså jag vet inte hu-. Hann Harry säga innan hans mobil började ringa. När han såg vem de va som ringde så tittade han lite snett på mig.

- Sätt på högtalare, jag låter inte dig köra och snacka samtidigt! Sa jag och tog tag i hans mobil och la på högtalare.

- Harry varför svarar du inte, gubben när ska vi ses? Ska vi göra de som vi gjorde igår kväll idag? Sa han med en flörtig ton. Jag tittade bort och la på medan Taylor snackade.

 - aha så du ville göra mig avundsjuk med det här?! Släpp av mig nu! sa jag och tittade ilsket på honom.

- ärligt talat jag visste inte att hon skulle ringa tro mig!

- Harry kom så går vi och gör de vi gjorde igååår, bla, bla, bla, fuck you! Ta ner mig!

- tro mig du går inte ner från den här bilen, punkt slut! Sa han bestämt.

- punkt slut… jävla idiot, han tror att jag kommer tillbaka ha? Fuck you bög jävel…. Mumlade jag för mig själv medan han körde mig till ett okänt ställe.

- så framme, kan du vara snäll och gå av? Frågade han vänligt och log.

- jävla idiot… mulade jag och gick av bilen..

- så vi kan väl vara här och lösa allt? Frågade han och tog mig in till en stort hus.

- vad ska vi lösa?  Frågade jag med en liten bitchblick.

- jag ska göra slut med Taylor Swift… snälla kan du bli min tjej igen? Frågade han och tittade ner med ett generat leende.

- Nej? Vad tror du jag är? En leksak? För några dagar ser jag dig med en ny tjej i centrum och nu säger du att du vill ha tillbaka mig? GLÖMM DET! Sa jag och började gå mot trafiken.

- Stanna! Sa han strängt.

- Och vad händer om jag inte gör det? Frågade jag och fortsatte gå.

- Då händer något som du inte vill ska hända! Sa han argt.

- Som vad? Frågade jag och vände mig om.

Jag kände en liten obehaglig känsla i magen, kommer han skada mig?  Jag var väldigt rädd, just den här sekunden. Han har aldrig pratat med mig på det här sättet. De kände som om att han hotade mig, att om jag inte går till honom kommer han slå mig eller någon. Han kom emot mig med ilskna ögon. Jag bakade bak för varje steg han tog. Vad ska han göra?! Tänkte jag lite panikslaget för mig själv.

- Vad är de med dig varför så rädd?! Sa han lite retsamt.

- Harry har du druckit? Frågade jag med darrande röst.

- Nej för då skulle jag inte köra? Och svara på min fråga! Sa han argt.

- Jag är inte rädd! Sa jag och backade bak.

- Jo det är du! Sa han. Han var bara några millimeter från mitt ansikte. Jag hade aldrig sett den här sidan av honom. Den skrämde mig.

- Jo de är du visst! Sa han högt, jag kände hur en stark han hand slog sönder min kind, hans slag var så stark så jag ramlade på golvet.

- VA FAN GÖR DU? Frågade jag med chockad min.

- oj förlåt, jag vet inte vad som flög i mig, snälla förlåt mig, jag ville bara få ut mina känslor på någon.. sa han och höll om mig hårt.

- skada inte mig mer…. Sa jag med ett darrande röst.

- Aldrig! Sa han och höll om mig hårt. Jag kände hur min axel började bli blöt, gråter han? Tänkte jag lite snabbt för mig själv.

- snälla jag kan inte leva utan dig, jag vill ha tillbaka dig… jag vill att du ska tillhöra mig… sa han och hade båda sin händer på mina kinder och tittade rakt in i mina ögon.

- jag har saknat dig så mycket… sa jag och tyckte in mitt huvud i hans bröstkorg.

- jag tar de som ett ja… sa han och pussade mitt huvud.

 

Leila´s POV:

Jag sov inte över hos Niall eftersom jag tyckte att han behövde lite tid att vara ensam. Han behöver tänka igenom varför han just gjorde Amy att gråta. Jag tog hans mobil och ringde upp Amy för att veta vad de som hade hänt medan han sov, hon berättade till mig att hon inte hade varit schysst när hon snackade om mig, att hon hade kallat mig slampa och så med Niall så han blev jätte arg och gjorde henne gråta. Jag kunde fortfarande inte förstå hur han tänker. Jag hade känt honom på ett långt tag och jag fattade fortfarande inte varför han beter sig så. Jag satt på tåget som och hade hörlurarna på öronen. Musik får mig alltid att tänka en gång till. Min station kom och jag gick av tåget. Jag är nog den ända som går av här…

När jag kom hem drog jag av mig skorna snabbt och slängde mig ner på soffan. Just nu orkade jag göra ett skit. Mitt liv sick för snabbt och jag fick aldrig en minut att pusta ut.

Jag visste aldrig att jag skulle träffa Niall igen, ibland brukar jag tycka att det var ett misstag att flytta till London, jag borde kanske bara bo kvar hos min familj… Ibland önskar jag verkligen att man kunde backa bak tiden och leva allt på nytt.

- VARFÖR RINGER NÅGON ALDRIG MIG?! Ropade jag över hela lägenheten. Jag var väldigt uttråkad. Om någon skulle komma på att jag finns ja då skulle vara om någon har problem, eller om någon måsta prata ut känslor. Jag drog åt mig mobilen snabbt och knappade in mammas nummer. Jag som hade lovat att ringa varje dag… tänkte jag lite för mig själv och gav en tung suck. Efter några signaler svarade mamma med en väldig glad röst.

- Hej gumman!  Hur mår du, de var länge sen!

- Hej mamma, förlåt för jag inte har ringt jag varit väldigt upptagen…

- De är okej, hur går det med plugget? Frågade hon helt plötsligt. Fan! Jag har ju inte varit där på ett tag, jag kom ju hit för att plugga inte för att lösa kärleksproblem.

- De går bra! Ljög jag lite snabbt. Jag pratade en stund innan hon var tvungen att lägga på. Det verkade som alla där hemma mådde väldigt bra, utan mig…. Men det var ju mitt val att komma hit. Jag gick till mitt rum och satte mig på fåtöljen som stod intill fönstret. Det störtregnade.