somebody to trust 17 "Just leave me alone.."
Leila´s POV:
Jag gick tillbaka till vardagsrummet oh såg en gråtande Selena som omfamnade Taylor.
- Varför hämtade ni honom?! Ha? Nathalie jag litade på dig! sa hon och kollade på Nathalie med stora röda ögon.
- Girl, då litar du på heel fel tjej! Sa hon och gav – Bitch please – blicken.
- Åh, kom Tay vi går.. sa hon och ställde sig upp för att gå.
- Den här vägen… sa jag och led henne till ytterdörren.
- Leila varför? Frågade hon innan hon gick ut.
- Förlåt men Justin är min bästa vän och han har rätt att få veta om det, och vilken otrogen bitch du är? Hör jag mig själv säga automatisk.
- Selena vi går härifrån, vi verkar inte vara välkomna här… sa Taylor och båda försvann. Jag stängde dörren efter dom och gick raka vägen till Ty sovrum. När jag öppnade dörren låg Justin och höll på med sin mobil medan Ty satt i sängskanten med laptopen på låren.
- hmm…hmm.. sa jag för att få deras uppmärksamhet.
- Aa, Lil kom hit har något att berätta till dig! sa han till mig och vinkade med mobilen.
- Hare hänt något… viskar jag och kollar på mobilskärmen.
- Jag har skickat till Nathan ditt nummer för han vill ha den och här är hans… viskade han tillbaka och gav mig ett vitt papper med ett inskrivet nummer.
- Tack, du är bäst! Sa jag snabbt och kramade honom.
- Det var så lite… svarar han och ler mot mig.
- Vart gick dom? Frågade han helt plötsligt med vanlig röst ton.
- Nathalie var typ på dem tills de gick såå…
- Påminn mig att tacka henne! Sa Justin och både jag och Ty fnissade tyst.
- Hey så du hörde allt!? Frågar Justin och slänger en kudde på Tyras rygg.
- Att ha hörlurar på utan musik är rätt smart, eller? Sa hon och skratta.
- Du hörde väll inte mycket? Frågade jag oroligt.
- Nathan, era nummer, kärlek? Om det inte var bara det så vet jag inte, haha, nej jag ska inte berätta till någon, lovar! Sa hon och skratta.
- Tyra, seriöst, hur fick du tag på mitt nummer så lätt? Frågade Justin helt plötsligt.
- Nat. Sa Tyra kort och snabbt.
- Vad kan inte den tjejen? Fast hur fick ni tag på det, detaljerat! Sa han och kollade storögt på Ty.
- Hon har ett hackningsprogram hon har hållit på med i några år och nu kan hon få fram vilket nummer hon vill.
- NATHALIE! Ropade Justin helt plötsligt med fetaste leendet på ansiktet. Nat och Ian kom in hand i hand till rummet och Nat kollade på Justin som om han hade något hon ville ha.
- Mm! Sa hon och kollade på oss med stora ögon.
- Kan du fixa ett nummer till mig via ditt program? Frågade Justin kollade med stora ögon på Nat. Nathalie drog laptopen från Tyras knä och började knappa in flera grejer.
- Namn! Sa hon snabbt och kollade koncentrerat på tangentbordet.
- Beyoncé! Sa hon och gav ett cheeky smile.
- Ska du messa Beyoncé? Frågade jag lite chockat.
- SÅKLART! HON ÄR MIN IDOL! Sa han med ett leende på läpparna.
- Okej, skriv ner de här numret…. Sa Nat och började rabbla upp många siffror.
- YEAH! JAG HAR HENNES NUMMER! Har redan skickat ”Hej! det är Justin Bieber” till henne. Sa han och log stort.
- Okej… men jag börjar bli lite småhungrig kom och hjälp mig i köket! Sa jag och ställde mig upp.
- Mm.. gå ni, HON SVARA! Hon skrev ”Hej Justin, hur fick du tag på mitt nummer, det var länge sen :)” vad ska jag svara?! Frågade han med panikröst.
- Säg bara hur du fick numret! Sa jag och gick mot köket med resten bakom mig.
- OKEJ! Skrek han bakom mig. Jag började ta fram ingredienser till maten och resten hjälpte till med allt annat. Vi hade fixat och alla satt runt matbordet för att äta förutom Justin (så klart).
- EY! IDIOT! JUSTIN KOM HIT NU! skrek Nat, man märkte att hon var arg och hungrig.
- Kommer! Sa han och kom med mobilen i handen. Han satte sig och alla började äta förutom Justin. Han satt och kollade in på sin mobilskären med ett stort leende på läpparna.
- Asså jag vill inte vara taskig bror men ge mig den där fucking mobilen! Sa Nat och slängde mobilen på soffan.
- Ey! Vad gör du?! Om den är trasig så betalar du för en ny… sa han och tittade oroligt på mobilen som låg på soffan.
- Visst fast sätt och är nu… sa jag och fortsatte äta av maten. Tyras mobil började ringa och hon sprang för att svara.
- åhh din ringer alltid när vi ska äta…. Mumlade jag för mig själv och fortsatte äta. Hon kom in med ett slocknande leende och en tår i ögat.
- Pappa… mumlade hon. Innan vi han förstå vad som pågick så satt hon på sig skorna och gav sig iväg utan något. Jag gick snabbt bakom henne fast hon bara stängde dörren mitt framför ansiktet på mig. Jag gick snabbt efter henne och ropade på dem andra. Alla vi åkte i Ians bil, Ian försökte komma ifatt hennes taxi. Taxin stoppades vi det centrala sjukhuset, vad gör hon här? Tänkte för mig själv.
Tyra´s POV:
Jag sprang snabbt in till sjukhuset och gick med stora steg till disken. Jag sökte efter pappa och till slut hittade jag rummet han låg i.
- Tyvärr, tillträde är förbjudet om du inte är nära till mannen. Sa doktorn och kollade igenom några papper.
- Jag är hans dotter snälla låt mig se honom! Sa ja och var nära att få ut alla tårar jag hade i kroppen.
- Okej, okej, fast han är väldigt svår sjuk så var beredd att du aldrig får träffa honom igen.sa han och kollade ner mot marken.
- Varför berättade ni inte tidigare, ha?! Sa jag högt och såg hur alla andra kom.
- Patienten ville inte det, vi har tystnats plikt, fast när det bli för alvarligt har vi rätt att berätta till er. Sa han och kollade seriöst på mig. Jag orkade inte lyssna vad han har att säga mer. Jag gick in till rummet och såg pappa ligga där på sängen med ihop slutna ögon.
- Pappa… viskade jag och gick närmare. Jag fick inget svar. Jag satte mig i sängskanten och höll hans hand, alla minnen kom tillbaka och jag ångrade så mycket att jag inte spenderade mer tid med honom. Det var han som hjälpte mig med flytten till New York, det var han som alltid han som var som ens stödaxel till mig. Och snart så kanske allt är över.
- Jag kommer aldrig glömma dig… viskade jag och försökte att inte gråta.
För om jag börjar gråta så är det svårt att sluta, jag gråter då för allt som har hänt mig, ALLT.
Datorn som var bredvid pappa sluta visa dunkslag och den bara pep. Jag fick panik den sekunden och visste inte vad jag skulle göra.
- Vi är tvungna att be dig lämna rummet! Sa doktorns assistent och tog ut mig. Alla väntade på mig utanför rummet. Nat och Lil sprang emot mig medan de andra halkade efter.
- Vad hände?! Frågade dem och tittade på mig med oroliga blickar.
- Han lever inte längre…. Sa jag jätte tyst med gråtande röst och tittade tomt ut på alla.
Nathalie och Leila kramade mig hårt fast jag hade inte den ork att svara.
- Ty mår du bra? Frågade Justin och smekte min rygg. Det ända jag gjorde var att skaka på huvudet.
- Leila kan jag får prata med dig ensam? Frågade jag tyst och kollade tomt på henne.
- Aa, visst! Vad har hänt? frågade hon och tog mig till ett hörn så vi kunde prata ifred.
- Pappa… han ä borta… sa jag hackigt och höll i mig för tårarna inte skulle komma.
- Starckas gumman, han är säkert i himlen… sa hon och kramade om mig hårt.
- Leila… avbröt jag och kollade på henne igen ”tomt”.
- Vad är det? Frågade hon och smekte min rygg.
- Kan du vara hos mig i natt, jag vill inte vara ensam… sa jag och kollade ner mot marken.
- Så klart.. jag gör vad som helst till min bästis… sa hon och kramade om mig igen. En tår rann ner från min kind och innan någon annan hann se den torkade jag bort den snabbt.
- Det är okej att gråta… trösta hon mig. Jag gav bara en lätt suck och gick till dem andra.
Nathalie´s POV:
Lil och Ty kommer ut från hörnet. Det går väldigt långsamt.
- Vi ska hem till Ty… sa Lil och tittade på mig.
- Vill du att jag ska följa med eller? Frågade jag och kollade lite oroligt på båda.
- Nej, det är okej, jag ringer dig imorn så kan vi alla tre samlas, okej? Frågade Lil och log varmt mot mig som hon alltid gör.
- Aa, okej… sa jag och båda försvann iväg.
- Vad hände? Frågade Justin och Ian o kom fram emot mig.
- Hennes pappa lever inte en, han är död… sa jag och gav en tung suck.
- Ska vi inte gå efter och se hur de mår? Frågade Justin och kollade chockat på mig.
- Nej, jag ska dit imorn, hon måste få vara ifred… sa jag och kollade på båda som kollade på mig med stora ögon.
Sorry för kort del, det händer mycket just nu och har mycke planerat så