Leila´s POV efter 8 veckor:

Jag och Niall var nu lika bra vänner som förr. Idag skulle jag och Nat, Ty och killarna.

Vi skulle dra till en klubb för att fira killarnas succés. Nat bodde hos Ty just nu.

Jag fick veta av Nat hur mycket ljud Ty och Harry gjorde på kvällarna, det får mig alltid att skratta.

Jag var i mitt rum och satte på mig en svart klänning. Niall kom in till rummet och satte sig på min säng.

- Ska du ha på dig de? Frågade han nyfiket.

- aa. Sa jag och försökte dra upp dragkedjan.

- Vill du ha hjälp? Frågade han och ställde sig upp.

- aa, tack.. sa jag och drog håret åt sida. Jag kände hur hans händer nuddade min hud.  Jag blev snabbt generad.

- Tack… sa jag och gav ett litet leende.

- varsågod! Sa han och gav ett stort leende.

Jag och Niall gick ut från huset och satte oss i bilen och vi började köra till klubben. Hela resvägen var jag tyst. För att avbryta tystnaden så satt jag på radion. De var bara tråkiga människor som snackade.

Han stängde av radion och log mot mig.

- Vad är det? Frågade jag och log tillbaka.

- Prata, jag vill inte höra på radion, jag vill höra din röst. Sa han och la sin han på min. Jag log lite för mig själv innan leendet slocknade. Jag visste inte om jag hade så mycket känslor för Niall som han har för mig. Men visst, jag tyckte han var skit schysst och söt. Jag log tillbaka och började prata på. Jag är nog kär i honom. Varför är jag inte lika självsäker som Nat o Tyra.

- så, Niall hur långt tid har du varit singel? Frågade jag helt plötsligt. Åh idiot du vet, varför frågade jag den frågan. Tänkte jag lite små irriterat för mig själv.

- Sen jag började x-factor, du vet ju de. Sa han och fejka skrattade. Jag märkte det. Jag kände honom.

- Niall, när är vi framme? Frågade jag och lutade mitt huvud mot bilrutan.

- om några sekunder. Sa han och började gasa på gaspedalen.

- NIALL sluta, du vet att jag hatar farter! Sa jag lite småtrött.

- Så nu är vi framme, kom! Sa han och gick av bilen. Jag satt fortfarande kvar på sätet. Varför tog de tiden just elva. Niall öppnade min dörr och jag kände hur den kalla luften ko emot mig.

- Ska bära ut dig eller? Frågade han och tog in huvudet.

- aa, snälla gör de! Sa jag och med ett leende.

- men kom igen min prinsessa! Sa jag och tog tag i min han för jag ska gå upp. När vi kom till salen så var de väldigt mörk med hög musik. När jag och Niall gick längre så fanns de några enstakade ljusstrålar. Jag gick och satte mig vid baren medan Niall direkt gick till dansgolvet.

Jag satt ensam och helt plötsligt ser jag några unga killar komma emot mig.

- Hej snygging, varför ensam för? Frågade de, jag himlade med ögonen för de såg bara vara 15 år.

- Killar, ett jag har en kille, två ni är för unga för mig, tre gå och ät godis med de andra barnen. Sa jag medan jag bitchblicka dem med ett leende på läpparna.

- ABOW, mannen hon dissa dig! sa en av killarna medan de gick. Jag hade ingen pojkvän, jag ljög bara. Jag och Niall var bara bra vänner inget mer. Jag önskade att de var något mer emellan oss. Jag hade direkt inte bara vänskaps kärlek för honom. De var något mer en de.

- LEILA! JAG OCH NAT ÄR HÄR NU!! ropade Ty som en galning.

- aha okej? Sa jag tyst för mig själv. Jag blev alltid glad när alla vi tjejer samlas. De var alltid något speciellt som hända. Jag kände mig som ett barn igen. Jag kom ihåg alla minnen vi gjorde tillsanmans. Hur de kom till Irland bara för att träffa mig. Jag kom ihåg hur sur Nat var den dagen hon kom eftersom hon hade sparat till en konsert sen så la hon alla sina pengar på resan. Vi hade så mycket gemensamt som ingen någonsin kan få bort, bara om något väldigt hemskt händer. Alla killar samlades i baren och vi hälsade på varandra. Niall kom tillbaka från dansgolvet med en tjej. De än nog den där Amy, kolla vad hon har på sig! Slitna stupbyxor jeansshorts och en skinnjacka till en det här tillfället. Men Niall verkar gilla de, han har ju sin arm runt hennes midja. Jag var den personen som snabbt blir avundsjuk fast sen kan gå över det. Men Niall? Sen jag var i högstadiet så har alla killar jag har gillat gått bort från mig. Är jag inte lika fin som de andra? Varför just jag? Varför ska jag alltid vara på väg med ett förhållande och sen så blir jag lämnad mitt på vägen? Jag ville inte att Niall ska vara med mig. Han var just nu den personen som betyder väldigt mycket för mig, och vill verkligen inte förlora honom, det var inte bara för kändiskapet, de var inte bara för att han var en medlem från det mest berömda bandet, de var bara för jag känner honom. Jag vill inte börja från noll. Niall är den enda killen som känner mig väldigt bra och vet hur jag känner. Andra killar misstolkar mig, de tror att jag är en slampa eller blyg tjej som inte vågar göra något. Jag fattade aldrig varför folk ska döma mig innan de ens känner mig. Det var därför jag inte ville förlora tjejerna eller Niall. Jag vill ha kvar alla min nära o kära nu. Tusentals tankar snurrade på bara några sekunder.

- Hej, är de Leila? Frågade Amy och sträckte ut handen.

- Aa, och du Amy om jag inte har blandat? Frågade jag och fejklog.

- de är helt korrekt! Niall har pratat mycket om dig, jag ville bara träffa dig snabbt eftersom jag måste dra ska vara ute med några vänner, så hejdå! Sa hon och kramade mig.

- Hejdå.. sa jag tyst, jag såg hur han gav sig iväg medans Niall kom emot mig.

- Så nu ska du bara gå fram och hälsa till minst hundra personer sen så kan vi fortsätta festa. Sa Niall med ett leende på läpparna.

- varför ska jag hälsa på dem? De är ju du som är med i one direction inte jag. Sa jag och tittade lite konstigt på honom.

- alla killar hälsar gästerna med deras flickvänner, och vill typ inte gå runt själv så du får följa med mig! Sa han och la sin arm runt mina axlar.

- men då kanske de tror att vi är ihop… sa jag och sänkte blicken.

- men låt dem tro vad de vill! Sa han och lyfte mitt ansikte. Jag gav honom ett litet leende.